Jag blir glad när man får barnaminnen. Jag minns inte direkt att jag har kollat på det här, men den underbara melodin är väldigt bekant så jag måste ju ha sett det nån jävla gång.
Jag tycker det är så himla roligt allting det här, att Kalle bara ligger där längst upp i trädet och fantiserar om tjejer och sånt, och när han andas sådär mitt i allt, också sitter morfar där och skrattar, också vill han flyga. När programmet börjat är det tyst typ hela tiden, åh jag älskar det. Det bästa är att Kalle påminner väldigt mycket om min kompis Calle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar